Hur mycket ska och kan en offentlig person egentligen dela med sig av sitt liv. Vad har andar rätt att veta, vad anser folk ha sig rätt att veta och vart sätter man egentligen gränsen?

Som offentlig person inom kyrkan så upplever jag ofta att man granskas in i sömmarna i alla möjliga situationer och det är oerhört svårt att få vara privat. Att bara få vara jag Nathalie

Självklart kan jag inte bete mig hur som helst varken i jobbet eller som privatperson. Jag är en förebild och en person som många ser till, se upp till och förväntar sig vissa saker av, ovett om jag jobbar eller inte.

Och jag får många gånger tänka mig för i vad jag gör, eller inte gör. Hur det ser ut och på vad folk ska tänka och tycka. Extremt mycket mer än i något annat jobb jag haft, något som jag just nu upplever som skitjobbigt.

Jag delar i mitt jobb med mig så otroligt mycket av mig själv och mitt liv och någonstans blir det lätt att bli avtrubbad och glömma bort att värna om sig själv eller ibland värja sig mot frågorna som kommer. Man svarar på saker som man egentligen inte alls vill dela, för "jobbet som ungdomsledare är inget jobb utan en "livsstil" och då har man inget privatliv". (Jo många tycker skrämmande nog så, helst vill jag bara kräkas när jag hör det!)
Men sanningen är den att jag faktiskt inte behöver dela med mig av allt, jag ska få ha rätt till ett privatliv och någonstans går ändå gränsen för vad jag anser är ok att dela med sig av. 

Även om andra gärna berättar vad de gjort på tex sin semester så måste det samtidigt vara ok för mig att inte göra det. Oavsett om jag är en offentlig person eller inte. 

//Bitter fitta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017 Ett år, 12 månader, massa ändelser, stunder och ögonblick. En sammanfattning av året 2017. Januari- Läkarbesök och förberedelser inför att Vinga ska bli gipsad. Februari -Vinga fick sitt gips, fy farao vad jobbigt de var.Mars- jag började jobba ...

Märker att jag inte skriver här så ofta numera livet kommer liksom emellan, men det är väll så det ska vara, att livet ska gå först och det gör det här. Vinga håller på att skolas in på dagis och på tisdag blir hennes första "riktiga" vecka efter ins...

Vingas inskolning fortsätter utan problem, hon triv som fisken i vatten. Denne veckan har Emanuel lämnat henne själv de timmar hon är där och det har gått så bra så. I morgon är det min tur att lämna henne för första gången, får se hur det går, hon b...

I dag har vi varit på inskolning med Vinga på dagis, det gick bra och jag tror hon kommer gilla dagis. Eller förskolan om man ska vara korrekt, men vi säger dagis. I morgon och på onsdag är det jag som ska vara med och torsdag-fredag är det Emanuel s...

Här var det dåligt med uppdateringar, livet har liksom kommit emellan. Men gipset är nu äntligen borta, Vinga är som en annan unge. Glad och pratsam på ett sätt hon inte var med gipset. Känns så bra! Hon ställer sig upp för fullt och går lite utmed m...