Vi firade midsommar hemma med några vänner, åt god mat, var i hembygdsparken och tittade på dans runt stången, spelade lite spel och  mest tog det lugnt. Förra året var det 34 grader på midsommarafton och vi höll på att dö av värmeslag. Vinga var en lite plutt och hade sin skena, låg i blöjan i barnvagnen och sov mest hela dagen. Detta året var det lite annorlunda, hon och Juni kröp runt och busade för fullt, nästa år blir det nog ännu mer bus och spring haha.

Dagarna fortsätter att sega sig fram, i dag har det varit härligt sommarväder med 24 grader och strålande sol ute. Tyvärr alldeles för varmt för Vinga. Hon blir lätt överhettad i gipset och svettas och blir alldeles flossig, så vi har fått hålla oss inne i dag, har försöker få i henne mycket vatten och underhålla henne så gott det går. Vinga är över lag rätt nöjd, hon får ju stå nu och gör det mest hela tiden. Men det är ändå inte helt lätt att hålla henne sysselsatt en hel dag bara inne. Emanuel har varit iväg och dykt i dag med så det har bara varit hon och jag. Vi åkte till pappa en sväng för att få dagen att gå lite, men eftermiddagen hemma var seg, 

Och det känns så tråkigt att behöva sitta inne och leka med henne när solen skiner ute och hela jag bara längtar efter att få gå ut och sitta lite i solen, få njuta av sommaren, få blåsa upp poolen till henne så hon kan sitta och plaska, låta henne springa runt på gräsmattan, åka till stranden och sitta i vattenbrynet och gräva i sanden. Allt de där känns så fruktansvärt långt bort, även om jag vet att det bara är 4 veckor kvar. Men just nu känns de där fyra veckorna väldigt, väldigt långt borta. 

I morgon är det äntligen fredag och vi kan kryssa av en vecka i nedräkningen mot en gipsfri unge. Har varit en seg vecka, det är jobbigt att vänta. Känns som att varje dag är dubbelt så långt som vanligt.

Men vinga hon kör på, härjar runt och utvecklas, nu är det mycket att hon ska äta själv, men med lite hjälp fixar hon det fint. 

Kan själv

Vinga vaknade vid sju i dag på morgonen, vid tio var både hon och jag så uttråkade att jag inte visste vad vi skulle hitta på. Försökte aktivera henne men utan vidare resultat, så efter ett telefonsamtal åkte vi till familjen Pettersson och gick hela dagen med dem. Så himla mycket trevligare än att bara gå hemma själva och dagen rullade på i rasande fart. 

Vi har fått tid till Linköping med, fredag 14 juli, så vi där kommer det gå i stort sett en hel semestervecka med gips. Känns sådär, men så får det vara. Emanuel föreslog att vi skulle utnyttja vår hotellövernattning som vi fick i födelsedagspresent när vi är i Linköping på sjukhuset. Så när Vinga är gipsfri spenderar vi dagen i Linköping och sover på hotell. Känns som en bra plan.

Vi håller på att vänja oss vid nya gipset här hemma, Vinga har väll egentligen redan vant sig, hon är ju invand sedan innan och kan de här med gips, står och kryper runt för fullt. Är lycklig över att nu få stå obegränsat, så det gör hon mest hela tiden.

Vi håller på att förlika oss med att de blev mer gips, inte en mjuk och go unge som vi fick med hos hem från Linköping. Känns fortfarande skit ärligt talat, allt de här kring gipset kan vi ju egentligen. Men jobbigt att de blev mer gips. Fem veckor kommer gå fort säger alla, men de här tre dagarna har sniglat sig fram, så jag hoppas innerligt att resten av veckan går fortare. 

Det ha varit några omtumlande dagar här i huset. I onsdags ringde jag Linköping igen och förklarade att nu har Vinga gått 2 veckor över tiden (sedan senaste bytet) med gipset (och alltså haft det i 15v). Det behöver hända något snart, hon har växt mycket och jag är orolig över hur det ser ut där under gipset.
Vid fem på eftermiddagen ringde läkaren och frågade om vi kunde vara i Linköping nästföljande dag vid tio.
Vi hade egentligen inte så mycket val, utan packade väskorna och morgonen efter packa in oss i bilen.
Vid två på eftermiddagen var det Vingas tur att åka ner till operation.
Sövning, av med gipset och kontraströntgen. Jag var så övertygad om att vi skulle slippa gipset nu, att det kanske kunde bli skena, men inget mer gips, läkaren trodde det samma. Men tyvärr var högerhöften inte så bra som vi hoppats. Så det blev fem veckor till med gips för Vinga.
Var så jäkla ledsen, är fortfarande. Vi skulle ju slippa detta nu.
Vecka 28 när vi börjar vår semester ska vi tillbaka till Linköping. Då kommer de ta av gipset oavsett om höften är helt ok eller ej och så kommer hon få en natt-skena istället. Gipset kommer hindra henne för mycket i utvecklingen annars, med att stå och gå och så.
Men hon har i alls fall inga restriktioner med detta gips, hon får stå hur mycket hon vill och de har förstärkt de extra så det ska hålla.
Nu hoppas vi helt enkelt på en solig men lite sval sommar fram till vår semester, så vi ändå kan vara ute och njuta lite utan att Vinga får värmeslag.

Fortfarande inte hört något från Linköping, Vinga har nu gått två veckor över tiden med gipset. Sjukt besviken på läkarna måste jag säga, vi har ringt och stött på, men ingen tid finns ens planerad än. 

Vinga ställer sig upp så fort hon kommer åt och i dag har hon kommit på hur hon ska gå. Jag dammsugade under en soffa och märkte inte vad hon gjorde, hon hade då ställt sig upp och "gick" hon efter dammsugaren, hade den som en typ gåvagn sköt den framför sig och tog sig sakta men säkert framåt med gips och allt. Gallskrek och blev så ledsen när jag la ner henne igen. Försöker underhålla henne så mycket jag kan, men i dag är orken och idéerna slut. Hade hon inte haft gipset hade det inte varit något problem, då hade hon kunnat utforska världen, stå och lära sig gå hur mycket hon ville. Men när hon inte får stå (eller gå) så måste vi underhålla henne mycket mer, leka med henne, hålla efter henne så hon inte ställer dig upp, lägga ner henne om och om och om igen när hon ändå ställer sig upp mot allt hon kommer åt. Är så trött på detta nu, vill ha en gipsfri, frisk unge nu!

I mars i år påbörjade jag min steg ett utbildning i KBT (kokntivi beteende terapi) I dag hade vi sista föreläsningen för terminen och än så länge har det varit riktigt roligt, föreläsning varannan vecka med en inlämning och en tenta. Till hösten kommer vi påbörja handledning och samtal med patienter som vi ska filma och gå igenom, ska bli jätte spännande och roligt. Känns så bra att kunna ha denna utbildning i ryggen sen. Samtidigt kan vi använda mycket av de vi lär oss direkt, hur bra som helst!