En till dag är nu till ända, en dag till i väntan på fredag. Den bestod av en vända på Erikshjälpen och eftermiddagen i Gohult. Utan familjen Pettersson hade jag blivit galen vid de här laget. Det här sketna gipset gör mig knäpp. Men att alltid vara välkommen dit, att kunna umgås lite och låta baren leka av sig, att de utan att ens fråga hjälper till, bär, lyfter, tar om hand, det är värt mer än allt annat.

I eftermiddags stämplade jag ut från jobbet med fyra veckors semester att se fram emot. Fast med en vecka kvar innan gipset ska bort så känns det lite som att jag lika gärna kunde jobbat en vecka till. Sju dagar kvar innan vi åker till Linköping, men sen ska vi njuta för fullt! Nästa vecka ska vi mest jobba på att byta panel och måla. Men det behövs ju de med.

Fy vad trött jag är på det här gipset nu, står nästan inte ut. På fredag är det en vecka kvar, men det känns långt dit och jag önskar att tiden kunde gå fortare, att Vinga kunde vara lite mindre gnällig och att jag hade mer ork och tålamod. 

I dag har jag och Vinga i alla fall hängt med familjen Petersson ett par timmar, lättade lite på de jobbiga känslorna.

Sen följde Karin med hem och hjälpte mig måla lite plank, han med ett gäng i alla fall innan en rejäl regnstorm drog in. Då kunde vi inte måla mer och vi gick in och fikade istället, fika är bra grejer de haha. 

I dag var vi en sväng på Rusta och handlade, eller vi skulle handla men när vi kom dit så var de stolar vi kollat på inte alls så billiga som det stod i annonsbladet. Konstigt märkta, stod köpt två stolar för 249kr med stora bokstäver, men när vi kom till affären så var priset ett styckpris och inte alls för två stolar, fast de bara går att köpa i par och inte styckvis... Vi kollade annonsen igen och då såg vi att det under texten i en parentes (en jäkla liten parentes som knappt syntes) att det var styckpriset. Vi kände oss lurade och köpte inga stolar. 

När man har ett barn med gips på hela benen så måste man vara lite uppfinningsrik, hon kan ju inte sitta i en kundvagn, men vi upptäckte att hon kan stå fin, fint i en kundvagn. Och hon var tok nöjd haha.

Helg igen, denna veckan har gått lite fortare än de andra tre vi lagt bakom oss sen Vinga fick sitt nya gips. Nu är det två veckor kvar och det känns som att vi kan börja räkna ner på riktigt.

Vinga fick sitt välkomstbrev till dagis i veckan med, hon börjar v32, ska bli spännande. Har införskaffat ett par fina skal-byxor och en fin skal overall till henne, köpta från iELM. Blir nog bra i höst och läckert med hennes namn på,inte lika lätt att slarva bort bland alla andras dagiskläder haha.