Har hållit på med ett projekt de senaste dagarna, nämligen att göra en mobil att ha över spjälsängen i barnrummet. Såg en så fin bild på pinterest som jag inspirerades av. Så sagt och gjort satte jag mig framför datorn och beställde hem tyll och trä pärlor, för det var de jag inte hade hemma. Ja eller jag hade ingen ram heller, men de fixade jag lätt av en lampskärm inköpt på Erikshjälpen för en 50-lapp. Sen så satte jag igång att klippa tyll trä pärlor. Blev klar i dag och måste säga att jag är väldigt nöjd med resultatet.

Vill du göra en själv kommer förklaringen här: 

Det du behöver är:

1, En ram i två sektioner/ringar. En ytterring att fästa tyg/tyll i och en innerring att fästa dekorationen i. Jag använde mig av en lampskärm som jag klippte sönder i två ringar.

2 Tyg, eller tyll. Min lampskärm är ca 35 ca i diameter och det gick åt 4x4 meter tyll som jag klippte i ungefär 4 cm breda och 15 cm långa bitar som jag sedan knöt runt hela ytterringen, tätt, tätt. 

3, Stark tråd, jag använde fiskelina, gick åt ungefär 5 meter tror jag. 

4, Pärlor eller vad du vill dekorera din mobil med. 

5, Band att hänga upp mobilen i, längd beror ju på hur högt man har i tak och hur långt ner den ska hänga. 

Annat som kan vara bra att ha är sax och eventuellt en limpistol. 

Jag började med att klippa och knyta fast all tyll runt den yttersta ringen innan jag fäste den innersta ringen i den yttre. Vilket jag gjorde med fiskelina i dubbla varv. Var lite trixigt att få den centrerad. Man kan nog absolut fästa den inre ringen innan man knyter dit sitt tyll/tyg också, blir nog lättare att få dit den centrerat. 

Innan jag fäste den innersta ringen så virade jag ett långt band med tyll runt den, så den ska smälta in i mobilen och inte synas så mycket. 

Sen trädde jag upp glaspärlor på fiskelina, det var här jag använde mig av limpistolen, jag duttade en liten klutt lim på den nedersta pärlan när jag knutit den, så att den inte skulle glida av. Pärlorna hängde jag sedan i den inre ringen i mobilen. Sist av allt knöt jag fast fyra band att hänga upp mobilen i. Klart!

Har varit hemma med en hemsk huvudvärk i dag. Eller migrän rättare sagt. Har haft ont i huvudet i tre dagar nu, men i dag fick jag vara hemma, då gick de inte mer.
Tredagars migrän är inte standard för mig längre. Men just nu beror nog mest på att den medicin jag brukar ta inte är något man ska äta när man är gravid. Så nu får jag mest käka alvedon och försöka vila bort de. Tar ju betydligt längre tid, men de går.
Har mått lite bättre nu på eftermiddagen men gick precis och la mig för att vila en stund till, men de gick sådär haha. Det knuffat och buffar för fullt i magen, så det är svårt att slappna av.
Men mysigt är det, ska se om Emanuel lyckas känna in någon buff med, än så länge har har inte kännt något. Men är bara i v 22, så de kommer nog :)

En 22 årig handledare för ensamkommande flyktingungdomar dödades på jobbet. 

Ja vad ska man säga, helt jäkla sjukt, men inte ett dugg förvånande. För tyvärr är detta med hot och våld på boendet vardag.

Jag har arbetat i ungefär 3 år som just handledare för ensamkommande ungdomar. Och ja vad ska man säga det har varit roligt, men jäkligt tufft. Jag har blivit hotad fler gånger än jag kan räknad, fått en stol och lite annat smått och gott kastad på mig, fått plocka glas ur håret efter att porslin kastats omkring (ibland mot mig), blivit knivhotad och haft två ungdomar som brutit sig i i jourrummet mitt i natten när jag arbetade själv. Vilket vi alltid gjorde nattetid.

Och efter tex knivhotet hände absolut inte ett skit, jag larmade, polis kom, anmälan upprättades, sen inget mer. Ungdomen fick bo kvar på boendet och tills han avvek så gick jag livrädd till jobbet i typ 4 veckor. Ingen anledning till förflyttning där liksom, trots flera incidenter, andra ungdomar som var rädda och vad jag och alla kollegor såg som en ohållbar situation, så valde socialsekreterarna att ha honom kar. Och det känns också som standard ungefär, för oavsett om en ungdom hotar och utsätter både medberoende och handledare för våld och skadegörelse så får vi mest gilla läget. Det ska vi som handledare hantera, men frågan är hur 17 man gör de med typ noll befogenheter.

Jag har knappt varit med om att ungdomarna blivit förflyttade. Och när det här hänt ska det ju redan ha gått för långt liksom. 
Som i det här fallet där en kvinna dog, jag fattar inte att människor ska behöva dö för att man ska fatta allvaret i detta! 

För situationen är ohållbar. Och det som jag tycker är det jobbigaste är ålder på de som kommer. För enligt min totalt ovetenskapliga studie/uppfattning och erfarenhet så är typ 70% av de som kommer INTE under 18 år. Det är vuxna (oftast män). Och enligt min erfarenhet är det också de som stökar mest, som hotar, slår, skriker och beter sig sämst. För att bli behandlad som ett barn när man i själva verket är 25 fattar jag också är påfrestande. Men det gör det ju inte rätt. 

Och jag vet ingen annan typ av andra boenden i denna stilen där man tycker det är ok att barn och unga ska behöva bo med vuxna. Ändå man ska behöva låtsas att alla är under 18år, fast man vet att så inte är fallet. 
Där vi inte kan göra ett skit, inte påverka någonstans över huvud taget även om vi vet, även om personen i fråga till och med sagt att denne är över 18 år. För begär migrationsverket ingen bedömning så kan vi inte säga något. Och jag har under mina ca 3 år aldrig varit med om att migrationsverket begärt en bedömning.  

Jag kan inte förstå att man inte åldersbedömer fler. För visst, det är inte lätt att bedöma ålder på ungdomar. Man behöver inte veta om de är 15 år eller 18 år. Jag är inte ute efter en exakt bedömning så sätt. Men jag vill att de som är 20, år, 25 år och 30 år ska behandlas och bedömas som vuxna. Så kan vi vi inrikta oss på att hjälpa dem som faktiskt är barn! 

För att vi ska hjälpa de barn och unga som kommer ser jag som en självklarhet, men då ska de också vara just barn och unga, inte en vuxen man på 25 år. Inte konstigt att boenden och skolor går på knäna när så många av de som kommer inte är barn. 

Kan väll säga att jag är glad att jag bytte jobb innan något allvarligare hände mig eller någon på min arbetsplats. 

I kväll efter jobbet har jag och Emanuel rensat på kontoret, de ska ju bli barnrum där om ett par månader är det tänkt. Så vi har tömt garderoben som står där inne så den är redo för allt som komma skall hihi. 

Vi köpte ny säng här runt nyår, med hög stomme och lådor under, så där ligger nu handdukar, sängkläder och lite annat. Men vi behövde verkligen rensa en del, rensade ut gamla urtvättade och söndriga handdukar och ett gäng udda sängkläder plus lite annat skräp vi inte använt på ett bra tag. Det kändes skönt. En påse till Erikshjälpen och en i soporna blev det. Gött mos, nu ska jag betala räkningar och rensa ut kontot också haha.

I går hade vi möhippa för Karin, jätte roligt. Och jag tror hon var väldigt nöjd med sin dag när vi åkte hem sen på kvällen. Uppdrag på eko, sen fika och lite frågor/lekar innan vi drog vidare för bowling. Kvällen avslutades sedan med god mat på harrys. Väldigt rolig dag! 

Galet snygg var hon med med en tröja där vi skrivti "lärarer utan gränser" och en snygg propeller-hatt med slöja i. 

I kväll har jag varit på terminens första scoutkväll, jätte mysigt. Ska bli roligt att kunna vara med lite mer denna terminen jämfört med förra. I höstats jobbade jag ju kväll 3 av 5 tisdagar och  var alltså bara med lite grann på ett hörn kändes det som. Men i med nytt jobb med bara dagtid blir det betydligt lättare. 

Härligt vinterväder är det med, denna fina bild tog jag från mitt kontor i dag. Pulkabacke precis utanför mitt fönster och en hel hög med ungar som åkte pulka och lekte i snön. Mysigt att titta på när jag pausade från min läsning om neurologiska utredningar. 

Det är helt galet vad tiden gå fort, 1 oktober, fyra dagar innan vi åkte till Rhodos för en veckas semester så visade graviditetstestet ett plus, ett tydligt gravid. Nu har det redan gått halva tiden och jag är i vecka 20+2. 

Magen har börjat synas och det buffar där inne för fullt. Har nog fortfarande inte riktigt fattat att det är en lite bebis som växer där inne. Men för varje lite buff så påminns jag om att i runt början av juni så kommer vårt liv ändras för alltid. Häftigt, roligt, skärmande, välsignat, underbart och overkligt, allt på en och samma gång! 

Nu har jag jobbat en vecka på nya jobbet. Känns bra! Har varit med på två samtal och har ett tredje i morgon. Känns som att jag börjar få kläm på lite av sakerna i alla fall.
Fortfarande galet mycket kvar att lära mig, men skönt att se att det går framåt i alla fall! Och det är mycket som faller på plats efter hand som man gör dem.

Här är en bild på mitt rum/kontor där jag är mesta delen av min tid på jobbet, måste fixa lite blommor tänker jag, annars är det fint som snus!