I dag har vi varit hemma och försökt kurera Vingas förkylning, har gått ganska bra. Hon snorar nästan inte alls i dag! Är hon minsta förkyld eller sjuk så blir det ingen gipsning på torsdag, för då söver de inte henne. Bra i och för sig, vill ju så klart inte riskera något (då det är en större risk att söva ett sjukt/förkylt barn) men känns kass om det skulle bli uppskjutet på grund av lite snor. Så vi hoppas hon är helt frisk när vi åker upp på onsdag. 

I dag har jag försökt fördriva dagen genom att bland annat plocka fram och packa lite inför sjukhusvistelsen, blir ju en del som ska med även om det bara är två nätter. Vet inte riktigt vad hon kommer kunna ha för kläder, vilken storlek som kommer att passa, så har tagit med lite olika, så får vi se sen. 

På onsdag ska de även komma två stycken från arbetsterapin och se om de kan bistå med några hjälpmedel till oss. Jag skulle behöva någon typ av rullstol till Vinga när hon får gipset, så jag inte behöver bära henne så mycket. Hon kommer bli både tyngre, mer otymplig att bära, och väldigt mycket mindre rörlig och min rygg kommer inte klara av att bära runt på henne med gips och allt. Är precis att jag orkar i dag. Så jag hoppas verkligen de kan hjälpa oss, annars vet jag faktiskt inte hur det ska gå. Men jag hoppas det blir bra!

I går sydde jag lite, en tunika som tyvärr blev för liten haha och ett ja typ nattlinne med små igelkottar på som vi får se om Vinga kan ha sen när gipset är på, så hon inte kommer kunna ha pyjamas. 

Alla säger att det kommer bli bra, att det löser sig, att det är bättre nu än sen, att vi löser detta, att vi är starka, att Vinga är stark, att det kommer gå fort. Samma saker jag säger till mig själv varje dag, försöker övertyga mig med. Försöker intala mig för att orka, gör massa praktiska saker, syr, googla, kollar upp alternativa gungor, stolar, leksaker som kan funka med gips sen.

Men ärligt talat så orkar jag egentligen inte alls, jag känner mig inte stark, jag känner mig snarare helt slut, som överkörd och släpad bakom en buss ungefär. Jag orkar endast för att jag måste, måste för henne. 

Men jag har gråtit varje dag sedan vi fick beskedet i Jönköping om att hon måste gipsas.

När jag är ärlig och säger att det känns skit när andra frågar hur jag mår så får jag en klapp på axeln och ett "det kommer gå jätte bra" Men ärligt talat, det kommer det inte alls, det kommer vara skit jobbigt, tufft och ett jäkla arbete. Det enda som gör det något lite lättare är att jag har världens bästa man, att vi är två, annars hade jag nog gett upp nu innan det ens börjat. Men att stå och säga att det kommer bli jätte bra, nej det är en lögn. 

I går var vi i Linköping med Vinga för att träffa hennes läkare. Blev en lång dag, vi hade tid på barn-ortopeden halv tolv, så vi åkte hemifrån strax efter åtta för att ha god tid på oss. Och det var tur! För det tog typ 25 min att hitta en parkering, fick stå i kö in till parkeringen, en bil ut, en bil in. Helt galet!
Men dagen kändes ändå bra. Bra läkare, tydlig info, super trevlig personal på barnkirurgen samt att vi fick träffa en arbetsterapeut och narkosläkare som kollade allt inför sövningen.
Känns skönt, samtidigt som de känns skit jobbigt... Kass att min lilla tjej ska behöva genomgå detta.

Men på onsdag eftermiddag nästa vecka ska vi upp till Linköping igen för sövning och gipsning. Vi kommer sova på Ronald Macdonald onsdag-torsdag, då Vinga är första patienten ut på torsdag morgon, sen sover vi en natt på sjukhuset, så får vi åka hem på fredagen. Så hoppas vi hon väjer sig fort vid gipset och att de närmaste tre månaderna går snabbt!

Man blir trött av att åka bil. Men Ikeas lekhörna var rolig!

En dag med Vinga i bildformat, ja eller delar av dagen i alla fall.
Vår älskade unge!

I dag är det söndag, en skön slapp söndag hemma har vi haft. Jag har bakat en sats frallor, virkat lite, lekt med Vinga och sett på film, lite sådär lagom liksom. Vinga är lite piggare och febern är äntligen borta även om hon fortfarande är snorig. Måste snorsuga henne varje gång hon ska sova, annars får hon inte luft nog att suga på nappen och då kan hon inte sova haha. Det roliga är att hon spottar ut den i stort sett så fort hon somnat. Hoppas vi inte behöver upp i natt bara, utan att hon kan sova gott hela natten, men vi får väl se. 

På tisdag ska vi upp till Linköping och ska träffa Vingas läkare för första gången. Få information om gipsningen och besöka avdelningen. Så de mesta tankarna ligger där just nu, hur det ska gå, vad de ska säga. Har den del frågor vi skrivit ner som vi ska ställa. Sen hoppas vi att hon är frisk tills den 23 februari då hon ska sövas och röntgas och då också förhoppningsvis gipsas. För är hon minsta förkyld eller snorig så söver de henne inte och allt skjuts upp. Så vi får hålla oss hemma nu de närmaste två veckorna så hon inte drar på sig något. 

Vi har sjukstuga här hemma, Vinga har feber och är förkyld. Det började med feber i torsdags, men jag trodde det berodde på att hon hade fler tänder på G, då hon var svullen i överkäken och gnuggade sig mycket i munnen. Men i dag är det lördag och inga nya tänder har synts till, hon är inte svullen i överkäken läger. Men hon har fortfarande feber och har nu även en rejäl förkylning med hosta och massa snor. 

Vi skulle egentligen ha åkt till svärföräldrarna i eftermiddag, men de fick vi ställa in. Vill inte att hon ska smitta varken farmor och farfar eller kusinen som också ska dit. Tråkigt, men så får det vara. 

Vi har spenderat förmiddagen med att försöka underhålla Vinga de stunder hon är pigg och trösta henne när hon är kinkig. Just nu är Emanuel ute och går med henne i vagnen och jag har kokat en sats cornflakeskakor.

Jag har även virkat ett par tossor till Vinga i dag på förmiddagen, de blev helt ok. Lite små kanske, ja eller de passar perfekt, så de blev inte för små, men de blev inte direkt något att växa i. Men jag får helt enkelt virka ett par till!

I kväll har jag haft syjunta här hemma, så himla mysigt. Var ett bra tag sedan sist, nu har vi inte setts sen innan jul, så det var på tiden. Vi fikar, virkar och tjötar, turas om att vara hos varandra och har det liksom allmänt mysigt när vi ses. Jag har knappt virkat sen jag fick Vinga, ha liksom inte haft någon lust, men här om dagen började jag igen. Tänkte virka ett par tofflor, får se hur de blir. Påbörjade ett projekt i november och tänkte virka en julduk, men mönstret var för svårt så jag gav upp. Kan ju knappt läsa mönster utan frivirkar mest och kände att jag inte orkade lära mig precis innan jul heller haha. Får se om jag försöker sätta mig in i något bra, lätt mönster framöver. Har hittat en jätte fin kofta jag skulle vilja virka till Vinga. Men får väl ta hjälp av mina tjejer i syjunte-gänget om jag kör fast, de är duktiga på mönster. 

I dag har jag och Vinga ägnat oss åt det vi alltid gör på tisdagar, vi har varit på Stor och Liten, föräldrar-barn gruppen i kyrkan, så himla trevligt! Dessa mammor och deras fina barn förgyller hela min vecka! Och det är så roligt att se Vinga krypa omkring där på golvet med sina kompisar, gänget barn som är där nu kommer ju följas åt framöver med, bli förskole och klasskompisar. Så det känns extra roligt att det läggs en bra grund redan nu. 

Sen efter lite lunch och en sovstund för Vinga så kom grannen och hennes dotter förbi på fika. Väldigt bra tisdag!

Måste ju även visa vårt fina armeringsnät vi fått upp i hallen, är himla nöjd måste jag ju säga!