Har en riktigt dålig dag känner jag, fy farao. Lipat, pratat med mamma, lipat lite mer, pratat mes syster, lipat ännu mer. Undrar hur jag ska få ihop livet. Alla säger att det löser sig, och det gör det väll. Men just nu känns det absolut inte så. Det mesta känns bara hopplöst. Blir min sketans höft någonsin bra? Det har gått fem år nu och jag är fortfarande inte frisk. Långt ifrån, sjukgymnastik är ju inte ens att tänka på än. 

Bara gnäller känner jag, surar, lipar och gnäller. I dag är en gnäll dag. Men det får vara det, ni som läser får stå ut med mitt gnäll eller sluta läsa helt enkelt. För just nu är det såhär mitt liv ser ut. Gnälligt, deppigt och grinigt. 

Orkar inte hålla på att spela glad och låtsas att allt är bra när folk frågar hur det är, om jag inte är frisk snart, om jag inte kan slänga de där kryckorna nu. Jag vet ju inte ens själv när jag blir frisk, hur allt blir eller knappt hur jag själv mår emellanåt. 

Ibland orkar man inte säga något alls när folk frågar, jag bara ler falskt och säger något i stil med att jo men nu är det nog på bättringsvägen och går så snabbt jag kan därifrån. 

Nä får nog bli sova dax snart och hoppas på en bättre dag i morgon.

Gud jag bryter ihop. Orkar inte med den här skiten mer, har jätte ont och ligger mest i soffan och lipar och funderar på hur jag ska orka med resten av dagen. Samtidigt blir jag arg på mig själv för att jag inte bara orkar bita ihop och köra på som jag brukar. 

Har även försökt nå min handläggare nu hela eftermiddagen utan resultat. Först ska hon vara tillbaka efter klockan två. Sedan är det upptaget i en halvtimme och sedan svarar hon inte och sedan ska hon varar tillbaka igen halv fyra och sedan svarar hon inte och sedan har hon gått hem. SKIT! Har lämnat tre meddelande till henne och bett henne kontakta mig. Hoppas verkligen hon gör det! Men får väll ringa i morgon igen när jag kommer hem från sjukan för tvivlar faktiskt ganska starkt på att hon kommer ringa upp. 

Har i alla fall fått brev från telia i dag och mitt nya abonnemang kommer börja funka från och med torsdag. Alltid något.

Pratade med farbror doktorn från Örebro i dag. Hade telefon tid nu vid elva. Han hade fått mina journalanteckningar från Värnamo och tyckte att allt såg bra ut. Tyckte jag skulle fortsätta med antibiotikan och fortsätta ha kontakt med läkarna i Värnamo och med med honom över telefon.

Jag bad om en kopia på läkarintyg som jag kan skicka till AFA, förklarade lite vad som hänt med försäkringskassan med. Han tyckte de var dumma i huvudet typ. Eller han sa inte de, men han sa att försäkringskassan allt är bra knepiga med alla sina knäppa regler och konstiga handläggare haha.

Sedan sa jag att jag täknkte börja jobba nästa vecka. Han var inte riktigt lika entusiastisk som jag kanske...

Jag: Tänkte förresten börja jobba nästa vecka.

Farbror doktorn: Men Nathalie du är fortfarande sjuk.

Jag: Jo men jag har inte råd att vara sjuk längre med allt det här krånglet med försäkringskassan.

Farbror doktorn: Jo men du är inte frisk än, jag har sjukskrivit dig till 30/4 av en anledning.

Jag: I och för sig, men vad ska jag göra då? Det här går ju inte.

Farbror doktorn: Nej på ett sätt förstår jag de, försäkringskassan har sitt eget sätt att strula till det. Men du gör som du vill, se till att ta det lugnt bara!

Jag: Ja jag lovar, ska ta det lugnt. 

Nu ska jag åka ner till banken och se om det går att lösa det här ekonomiska strulet på nått sätt.

Är arg, ledsen, frustrerad och rätt uppgiven. Har läkarna inget bra att säga på onsdag så vet jag inte vad jag gör. För det är verkligen inte lätt att vara sjuk och kämpa med att bli frisk när det känns som allt omkring en faller så fort något enda litet börjar gå bra.

Har mått riktigt kass i helgen, haft jätte ont, varit trött och knappt orkat med något alls. Tur att jag varit hos syster med familj som tagit hand om mig. I går fick jag ringa sjukvårdsupplysningen för att höften var varm och jag mådde rätt dåligt. Men de sa att så länge jag inte hade feber eller blev väldans mycket sämre kunde jag nog vänta till läkarbesöket på onsdag. Så jag sov hos syster tills i dag, ifall jag skulle blivit dålig i går natt. Som tur var mådde jag lite bättre i morse.

Men blev genast ganska nedslagen efter samtalet med försäkringskassan. Inte nog med att det blivit fel med utbetalningarna, något DE och inte jag gjort fel, de kan inte ens vara trevliga när man ringer. Eller säga att det var tråkigt att det blev fel. Nej en otrevlig surtant säger att de inte kan göra något åt saken och att jag får gilla läget typ. Tack för den. 

Tycker verkligen syd om alla andra sjuka människor där ute i Sverige som får brottas med försäkringskassan och andra instanser som egentligen är till för att hjälpa, vara ett skyddsnät. För jämfört med väldigt många andra så mår jag ändå rätt bra. Jag orkar ringa, orkar fråga och skriva på typ en miljon papper och allt annat man ska ordna när man är sjukskriven. 

Kommer få gå till banken i morgon och se om det här går att lösa med ett mindre lån eller nått. Undrar samtidigt om det är såhär det ska vara, ska det behövas? Ska man behöva låna pengar för att kunna betala sina räkningar, sin medicin och sina läkarbesök när man är sjukskriven??

Bajs på allt helt enkelt (och som om detta inte räcker så har jag mensvärk också, bara så du vet liksom)

Ibland undrar man ju verkligen om det ska vara såhär svårt att vara sjuk? Har trots allt som hänt med höften och allt bara varit sjuksriven en gång innan. Och det var när jag opererades 2010, då hade jag en jätte bra handläggare som snällt och sakligt förklarade vilka papper hon skulle ha och sedan gick allt som på räls. Tror du man har koll på det nu två år senare?? Nä knappast. Fattar nada av alla pappar som ska skrivas på och skickas in.

Den här sjukskrivningen har varit riktig djungel, läkarintyg som kom in för sent då läkaren glömde skicka in dem, sedan försenade utbetalningar för en underskrift som saknades (vilket delvis var mitt eget fel, men trodde verkligen jag skrivit på vart enda papper överallt) och nu en handläggare som "sagt fel" vilket den handläggare jag pratade med i dag självklart inte kunde stå för. 

Fick utbetalning för både februari och halva mars förra månaden, för att det blivit fel någonstans. Vilket jag inte hade en aning om och fick reda på först nu, när jag bara fick pengar för 14 dagar.

Ringde försäkringskassan och frågade vad de höll på med, varför jag fått så lite pengar denna månaden. Hon förklarade då att jag fått mer pengar förra månaden för att min utbetalning var försenad och jag därför fick ut mindre pengar denna månaden. Så förra månaden fick jag ut typ 14.000kr och denna månaden bara knappt 6000kr KUL!

Och det gick absolut inte göra någonting åt saken. Gjort är gjort typ. Hon kunde ju inte rå för att den andra handläggaren jag pratat med sa att de pengarna jag fick förra månaden bara var utbetalning för februari och att jag som han sagt inte alls skulle få ut lika mycket denna månaden. Och hon kunde absolut inte ta reda på vad den handläggaren jag pratade med då hette, det gick absolut inte för sig det. NEHE men jag då?? Hur ska jag kunna betala mina räkningar den här månaden då?

Sedan det bästa, hon skällde i stort sett ut mig för att jag frågade vem min handläggare var, jag borde kanske ta och läsa mina papper lite bättre, tills hon insåg att de inte alls skickat några papper om det till mig. Det hade vist blivit en "lite miss där". Eller hur! Hur kan det finnas så mycket korkade människor i ett så krångligt system på ett och samma ställe. 

Och att om man är med i facket så kan man få pengar från AFA när man är sjukskriven, är det verkligen allmänvetande?? Jag hade inte en aning förrens syrrans man sa det till mig i dag. Skrev in en ansökan direkt när jag kom hem i dag. Men hur 17 ska man veta sådant här? Finns det någon slags kurs man kan gå om man vet att man ska opereras och måste vars sjukskriven, eller om det händer en olycka eller vad som helst. 

Man får verkligen inte vara sjuk om man ska vara sjuk, då orkar man verkligen inte med sådant här. Tur att jag ska börja jobba nästa vecka. 

Någon mer som haft problem med försäkringskassan??

= Krångel  

Har varit på läkarbesök i dag (igen) det gick sådär skulle man väll kunna säga. Genomgick en kontrast röntgen, alltid lika obehagligt tycker jag. Och vattnet man ska dricka smakar visst illa!

Röntgen visade att det fanns 17x5 cm med vätska inne i höften, som en falukorv förklarade farbror doktorn.

Falukorv? Hur 17 kan det ens få plats med så mycket vätska där inne?

Blev i alla fall efter mycket väntande nedskickad till röntgen igen där de ville ta prov på vätskan, farbror doktorn följde med den här gången. För allt liksom se att allt gick rätt till (eller något sådant).

Kan tala om att det gör förbannat, jäkla, skit ont att få en över två decimeter lång spruta instucken rakt in i benet/höften, utan bedövning. Inte mindre än TRE gånger! Och sista sprutan var inte bara lång utan tjock också. Aj!

Så snälla sluta gnälla över din förkylning, din infekterade finne och din äckliga magsjuka, för jo, just nu är det mer synd om MIG! 

 +  = ??

Var på läkarbesök i går, var på sjukhuset från klockan tio till kvart över två! Läkarbesöket skulle egentligen tagit ungefär en halvtimme. Inte kul alls.

Mina infektionsvärden har gått upp lite och jag upptäckte i måndags att jag har en knöl i ljumsken. Den knölen eller vad man ska kalla det ville farbror doktorn så klart veta vad det var för något. Ficka snällt traska ner till röntgen och göra ett ultraljud som visade att knölen är en ansamling vätska. Tillbaka till ortopeden och fick veta att det positiva var att vätskan kring höften har minskat jätte mycket, men har nu istället då fått en knöl med vätska i ljumsken. Så de ville ha ett prov på vätskan i ljumsken, alltså tillbaka ner till röntgen för att ta ett prov på vätskan.

Fick ta provet på röntgen för att de skulle kunna göra det med ultraljudet så det såg att de stack på rätt ställe. Kan tala om att det gjorde SKIT ONT! Trots lokal bedövning (som inte heller var så skönt att ta) så gjorde det verkligen jätte ont. 

Sedan när provet var taget fick jag gå upp till ortopeden igen och där prata med läkaren som pratat med en annan läkare i Jönköping. De kom fram till att jag ska tillbaka på läkarbesök på måndag och göra någon magnet, eller skikt röntgen eller var det nu var. Sedan få träffa infektions läkaren från Jönköping och veta vad det var för vätska och om de ska göra något åt de.  

Hejja mig liksom

Äntligen utskriven och hemkommen! Känns så otroligt, himla, jätte skönt!

Alla prover var ok, de går stadigt neråt och ultraljudet de gjorde på höften visade att där fortfarande fanns lite vätska där inne. Men det var så lite att det nog försvinner av sig självt. HURRA!