Nu är jag uppe i mitt kära Örebro igen. Är hemma hos Sofia och Kalle på middag. Ska även sova här i natt. Sen i morgon 10.00 ska jag vara på USÖ. Ber och håller tummarna för att allt ska gå bra, att de kommer på någon lösning (ja eller vad som hellst egentligen. Men nu vankas det mat! :)

Fick efter mycket ringande till slut tag på en sekreterarer på ortopeden. Hon skulle skriva upp mig men kunde inte lämna några besked om ev datum för besök. 

De hade vist inte fått scheman för hösten?

Och när jag förklarade att jag vill träffa min läkare så skrattade hon lite och sa "ja han är ju aldrig här, men jag ska göra mitt bästa" 

Jaha? De lät ju väldigt lovande?!?

Jag vet att han är väldigt upptagen, duktiga läkare har en tendens att vara det. Men, det vore ju bra om han hade tid för sina patienter med och inte bara stod vid operationsbordet... "Det är en lång process det här" Ja det är hans vanligaste kommentar på ungefär allt när det gäller mig och min höft. Men hör jag den meningen en gång till så kräks jag. 

Aja nu är det väll bara att vänta då..

Har i alla fall tagit mig ur soffan, stoppat i mig några tabletter till och fått på mig lite kläder. Ska vara på jobbet vid tre... Har min första dag i kyrkan efter sommaren i dag. Vi ska planera lite och träffa årets konfirmander. Ska bli roligt, bara jag orkar... 

Men är väll bar att ta på sig masken, ett falsk leende och "jo men med mig är allt bara bra" och köra på.

Har ont, jätte ont. Har mest bara lust att gråta.

Hade rätt ont i söndags (men knaprade jag tabletter så var det överkomligt) 

Hade ont i går, mer än i söndags. Men tog mig till fina Karin och mös med henne halva dagen, försöte även få en tid hos farbror doktorn i Örebro utan att lyckas. Kom till jobbet på parkeringen vid fyra och gjorde inte många knop där (tur att det var en lugn kväll). Ont, ont ont.

I dag har jag legat in sängen tills nu ungefär, varit uppe och tagit medicin två gånger på morgonen. Men mer än så ha jag inte kunnat göra. Nu ligger jag i soffan och ojjar mig som en gammal kärring och funedrar på om jag ska ringa Värnamo och få en akuttid där eller nått.

Nackdelen med det är att de inte kan göra så mycket, de hänvisar bara till min läkare i Örebro som i sin tur inte går att få tag på. 

Blir förbannad på att de inte kan ha ordentliga öppet tider på ortoped mottagningen i Örebro. De har telefontid mellan 8-9 mån-tors.

Jaha, men om det är upptaget hela den timmen då? (som det var i torsdags och i går) Så man inte kommer fram, hamnar inte ens i telefon kön, det är bara upptaget. Ja då får man snällt vänta till nästa dag och försöka ringa igen.

Ååå himla skit också, skulle behöva ett super plåster till halva mig  , eller ett slag i huvudet så jag fick sova bort denna dagen och slippa ha mer ont. 

Skit bajs också helt enkelt. 

Har ont i höften och ryggen i dag. Skit ont... Så jag ska Inte ner till simhallen och simma något i dag. Även om det var planen, behöver ju träna för att kunna bli bättre och släppa kryckan snart.

Ska nog bara ligga i soffan och läsa hela dagen tror jag. Men först ska jag ta mig lite medicin (så jag står ut med min kropp) och en kopp te (ja absolut med min nya tesil)

Skulle ju se på allsång i går med fina Karin, men hann inte se mer än första 15 minuterna innan de sa "knäpp" i min höft och den gick ur led!!!

Vet inte ens vad som hände egentligen men det var ju bara att rinnga ambulansen.

Karins mamma Yvonne hängde med mig in till sjukan. Och ja vad ska man säga... Gudars skymning vad ont jag hade. Min höft har luxerat 18 gånger, jag har opererat mig 10 gånger, men jag har aldrig, aldrig, aldrig i hela mitt liv haft så ont som i går! Ville nästa dö ett tag, för ingenting hjälpte, inga mediciner ingenting.

Till slut kom narkossköteskan och kunde söva mig så de kunde dra höften till rätta.

Låg inne över natten och åkte hem i morse. Snälla svåger hämtade mig och skjutsade ut mig til Bor ocf fam Fransson.

Åt frukost hos familjen Fransson (hade ju min bil där) och sen skjutsade de hem mig (och min bil) till pappa.

Vågade inte köra efter all medicin jag fick i går.

Sov hos pappa till klockan två, sen mådde jag bra igen när jag vaknade. Så nu sittre jag på jobbet.

Slutar tidigt i morgon 9.30 och då ska jag hem och lägga mig i soffan och banne mig inte resa mig på hela dagen!

Jag och Karin   (innan luxationen)

Postade mitt brev till patientförsäkringen innan, 7 (!!!) frimärken behövdes för att de ska komma fram (det var alltså ganska tungt). Och då är ändå inte alla papper med. Ska få tag på alla kvitton från sjukgymnastiken, men där är det semesterstängt just nu. Så får vänta med de ett par veckor.

Kors man ska 17 inte vara sjuk om man är sjuk! Har suttit i telefon med Patientförsäkringen i dag, är helt snurrig i huvudet nu.

Om du någongån skulle bli sjuksriven, ja eller sjuk över huvud taget egentligen. Så ett tips: SPARA ALLT! Precis allt, vart enda kvittop, papper, högkostnandskort, rese ersättning, intyg, var enda räkning, alla apoteks kvitto, ja ALLT! 

Ska försöka få tillbaka lite pengar från patiensförsäkringen (då hela min sjukhushistoria de senaste 4 åren är ett enda kaos av operationer, om operationer, sjuksrivningar, försäkringskassans pappaer, läkarbesök, röntken, sjukhusvistelser, provtagningar och massa annat.)

Eftersom operationen 2007 inte blev som den skulle och jag fick massa komplikationer (läs ovan eller tidigare inlägg) så kan jag få lite pengar för detta (med betoning på lite). Min läkare har tack och lov hjälpt mig lite och helt öppet sagt att såhär skulle det ju inte vara och allt som jag fått gå igenom, ja det är inte ok.

Så nu ska jag skicka in massa, massa, massa, massa (ja nu fattar) papper till patientskadeförsäkringen LÖF för att få lite ersättning för alla sjukhusräkningar och sånt. Och galet vad papper det är, detta är andra vändan med papper som ska in nu. Har en bunta på ca 60 papper med kvitton, kopior på räkningar, läkarintyg m.m

Ja och sen är det bara att hålla tummarna för att man kan få tillbaka några kronor. Har i alla fall en toppen bra handläggare som har hjälpt mig jätte mycket!

Tur at det inte är försäkringskassan man har att göra med i alla fall, då hade jag garanterat dött haha. (Inga personangrepp här, bara hela organisationen)

Spenderat halva natten och halva dagen på akuten, och andra halvan av dagen i soffan. Dumma, dumma höft!!