Diskuterar med en vän på Facebook som tycker att alla diskussioner mellan troende och ateister slutar med att den troende går iväg. Hon ger ett exempel på då hennes far diskuterat religion och tro med en teolog och det slutade med att teologen reste sig upp och gick iväg. Och hon känner att hon var glad över att hon blivit uppfostrad till att vara kritisk mot allt.
Och sen undrade hur jag som troende tänker i frågan. Jag tänker såhär.
Man ska vara kritisk, det är nyttigt och viktigt!
Och jag tänker att jag tror, har en tro och kan förklara varför jag tror så. Samtidigt respekterar jag om du inte tror och tycker det är helt ok!
Och jag vill gärna lyssna på varför du inte tror om du vill berätta. Så kan jag berätta vad jag tror och tänker och varför.
Skillnaden på diskussionen mellan professorn och min kompis far är kanske att jag inte varken vill eller tänker försöka övertyga dig om att tro som jag, eller att jag har rätt och du fel eller tvärt om. För jag anser att det inte finns några direkta rätt och fel i frågan om tro.
Att försöka överbevisa varandra och pracka på varandra sin tro eller icke tro är lika meningslöst som att odla kokosnötter i en hög med snö.

Jag tror på Gud för att jag upplever att jag haft personliga möten med det som kallar jag Gud, känt närvaro från honom, sett under och fått svar på bön.
Jag kan välja att inte tro att det är Gud, att förklara det jag känner på andra sätt. Att bestämma att det var en slump att det blev som jag bad. Tex att mitt knä av en slump blev helt när jag var 16 år gammal och de blev bra när en kille bad för mig och läkarna inte visste hur det gått till. Men jag väljer att inte tro på slumpen. För jag har en tro och en övertygelse om att det finns en Gud och jag väljer att tro på honom. Och att säga att min upplevelse är fel, det är fel.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017 Ett år, 12 månader, massa ändelser, stunder och ögonblick. En sammanfattning av året 2017. Januari- Läkarbesök och förberedelser inför att Vinga ska bli gipsad. Februari -Vinga fick sitt gips, fy farao vad jobbigt de var.Mars- jag började jobba ...

Märker att jag inte skriver här så ofta numera livet kommer liksom emellan, men det är väll så det ska vara, att livet ska gå först och det gör det här. Vinga håller på att skolas in på dagis och på tisdag blir hennes första "riktiga" vecka efter ins...

Vingas inskolning fortsätter utan problem, hon triv som fisken i vatten. Denne veckan har Emanuel lämnat henne själv de timmar hon är där och det har gått så bra så. I morgon är det min tur att lämna henne för första gången, får se hur det går, hon b...

I dag har vi varit på inskolning med Vinga på dagis, det gick bra och jag tror hon kommer gilla dagis. Eller förskolan om man ska vara korrekt, men vi säger dagis. I morgon och på onsdag är det jag som ska vara med och torsdag-fredag är det Emanuel s...

Här var det dåligt med uppdateringar, livet har liksom kommit emellan. Men gipset är nu äntligen borta, Vinga är som en annan unge. Glad och pratsam på ett sätt hon inte var med gipset. Känns så bra! Hon ställer sig upp för fullt och går lite utmed m...