Har haft en ganska skön dag i dag, har försökt ta det lite lugnt, slappa efter jag kom hem. Plockat fram jullådan i förrådet och tittat igenom vad jag ska plocka fram i år. Har en ganska obetydlig "julsamling" med tre adventsstjärnor, fyra små tomtar, en ängel, några juldukar och min adventsljusstake som jag pyntat med ny mossa och nya ljus. 

Blev fint =) Men väntar med att sätta upp stjärnorna i fönstren tills på fredag. Då är jag ledig hela dagen och hade tänkt julstäda ordentligt här hemma. 

Kvällen däremot var inte lika rolig. Var på UR (ungdomsråd) i kyrkan och gick igenom våra barn och ungdomsverksamheter.  I och med de julfester, söndagsskolans luciatåg och annat skoj som står för dörren. Själva mötet i sig var det inget fel på, var trevligt och vi gick igenom allt som skulle gås igenom.

Men när jag satt där och vi skojade och skrattade lite så kände jag mig sådär utanför som man kunde göra när man var liten. När man var med ett gäng kompisar fast egentligen inte var en i gänget, utan bara hängde på, sådär på sniskan liksom. Var inte ovän med någon, men egentligen inte vänn med någon heller. 

Man var för töntig för att vara med, men de man var med var ändå inte så elaka att man inte fick sitta vid deras bord.

Precis så kändes det i kväll. Satt där med ett gäng som känt varandra super länge. De skrattade och skojade med interna skämt och där satt jag som ett fån, liksom på sniskan och försökte skratta på rätt ställen.

Jag hatar att känna så, hatar att jag gör mig själv sådär obetydlig och jag hatar att jag låter min dåliga självkänsla ta över. Att jag minns och ramlar tillbaka i den där rollen med utanförskap skrivet i pannan.

Men tyvärr så känner jag ofta så i församlingen. Det är svårt att ta sig in, bli en del i församlingen. Man hänger liksom där på sniskan, inte utanför men inte heller innanför. 

I själva verksamheterna märks det inte. Där är jag en ledare med mina ledarkollegor och där ha vi vår egen lilla gemenskap. Men sedan, i de större sammanhangen då är man mer utanför än innanför. Det är jobbigt, för jag vill ha och behöver en kristen gemenskap. En sådan man "ska" ha i en församling. Där jag känner mig välkommen och kan finna en varm gemenskap. Och just nu är det något jag saknar så fruktansvärt mycket. När jag kan, jobbar och tar mig tid, då är allt bra. Men när Jag behöver tid och gemenskap, få tillbaka, då finns den knappt.

Tyvärr känns det lite lika dant i mitt privatliv just nu. Mina vänner bor "långt" bot och vill eller kan inte ta sig hit. Det tar emot att säga det. Men oftast känns det som att det oftast är viljan som saknas. Inte tiden, barnavakt eller pengar. För när jag åker till dem finns allt det där. Och jag har ju alltid både tid och pengar att åka. Och när jag inte har det, ja då ses vi helt enkelt inte. 

m

m

m

Underbart med gnäll och ledsna ord såhär på kvälls kvisten, eller hur. 

Men har ont, är ensam och på dåligt humör. 

 

karoliina

24 november 2011 06:55

kram på dig!

http://karrom.blogg.se

kraken

24 november 2011 16:20

Tack fina du, det behövde jag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017 Ett år, 12 månader, massa ändelser, stunder och ögonblick. En sammanfattning av året 2017. Januari- Läkarbesök och förberedelser inför att Vinga ska bli gipsad. Februari -Vinga fick sitt gips, fy farao vad jobbigt de var.Mars- jag började jobba ...

Märker att jag inte skriver här så ofta numera livet kommer liksom emellan, men det är väll så det ska vara, att livet ska gå först och det gör det här. Vinga håller på att skolas in på dagis och på tisdag blir hennes första "riktiga" vecka efter ins...

Vingas inskolning fortsätter utan problem, hon triv som fisken i vatten. Denne veckan har Emanuel lämnat henne själv de timmar hon är där och det har gått så bra så. I morgon är det min tur att lämna henne för första gången, får se hur det går, hon b...

I dag har vi varit på inskolning med Vinga på dagis, det gick bra och jag tror hon kommer gilla dagis. Eller förskolan om man ska vara korrekt, men vi säger dagis. I morgon och på onsdag är det jag som ska vara med och torsdag-fredag är det Emanuel s...

Här var det dåligt med uppdateringar, livet har liksom kommit emellan. Men gipset är nu äntligen borta, Vinga är som en annan unge. Glad och pratsam på ett sätt hon inte var med gipset. Känns så bra! Hon ställer sig upp för fullt och går lite utmed m...