Har fått flera frågor angående vad det är för fel på min höft. Så tänkte svara på det i ett inlägg. 

Jag är född med en mycket svår höftledsluxation på höger höft, plus att mitt panhuvud i stort sett var platt och min högra ben var 3 cm korater än mitt vänstra och jag hade en delad och outvecklat höftkula.

Jag fick först ligga i en så kallad vagga i tre månader (tror jag det var) men det hjälpte ingenting. Så jag genomgick 4 stora operationer som liten, där specialister byggde upp min höft så gott de kunde. Jag låg på sjukhus i stort sett de två-tre första åren av mitt liv. Efter varje operation gipsades jag från midjan och ner till tårna på höger höft.

Kommer inte ihåg mycket av detta, men kan aldrig komma ihåg att jag hade ont, trots operationer och sjukhus besök om vart annat. 

Utvecklade på grund av min sneda gång skolios (sned ryggrad) och jag fick korsett. Inte en sådan där snygg en som man ser i gamla filmer, utan en i plast, PLAST! Den fick jag ha i tre år. 

Har även opererat knäna, stoppat växten i det "friska" benet så högerbenet fick växa ifatt, så nu skiljer det runt 0.5 cm på mina ben.

Ha aldrig kunnat springa, knapt jogga. Gymnastiken deltog jag i så gott jag kunde.

När jag gick på gymnasiet började jag få mer och mer ont i höften, läkarna viste inte vad de skulle göra, min höft ja eller det de byggt upp till en höft började bli utsliten. Jag var för ung för en höftprotes och min höft var för mycket karvad i för att göra något mer än en steloperation.

Men en steloperation gick jag inte med på, vägrade helt enkelt. 

Läkarna viste inte riktigt vad de skulle göra, men när jag efter studenten flyttade till Örebro för att plugga blev jag remiterad till en specialist där. Som i sin tur tog kontakt med en av Sverigest bästa läkare när det kommer till höft och fotleder.

Efter många undersökningar så bestämde de att de skulle göra en höftplastik på mig i alla fall. Jag skulle helt "enekt" få en ny höft. Är ung och kommer få byta leden igen om ca 15-20 år men det var det bästa alternativiet. Så maj 2007 gjorde jag vad jag trodde skulle bli min sista operaton på väldigt, väldigt länge.

Jag fick tyvärr en stor infekton i samband med operationen och låg inne på sjukhus med stark antibiotika i en månad istället för en vecka. Läkarna fick gå in och "städa" i opearions såret och skära bort infetionen två gånger. Jag åt antibiotika i ett halvå, hade stora smärtor och när jag sen fick börja träna igen hade jag ungefär 10% muskelstyrka kvar i mitt ben. 

Hade lååång träning framför mig.

Dock gick det långsamt, väldigt långsamt, för långsamt. Och jag hade ont, skit ont. Mer ont änn innan jag opererade mig och efter två år av sjukgymnastik, massa läkarbesök, olika röntken och få framsteg så upptäckte läkarna till slut att min höft aldrig läkt fast ordentligt. Jag hade alltså gått med en glappande protes inne i min höft i två år!

Februari 2010 så gjordes hela operationen om igen och jag var åter på ruta ett när det kom till träning.

Har gått på kryckor/krycka nu i lite mer än fyra år. Detta då musklerna i min höft är för svagade efter allt som hänt.

Så nu har jag en ****** massa träning framför mig innan jag förhoppningsvis kan bli frisk.

Har även efter minimalt med motion (bara sjukgymnastik) massa mediciner och en hel del tröstätande gått upp 15 kilo. Inte kul! Så nu jäklar är det andra bullar som gäller (hälsobullar haha). 

Är dock galet trött på allt vad träning och sjukgymnastik heter just nu. Så har tagit en kort paous och försöker peppa mig själv (går dock sådär)

Jaha, det var em låång historia om mitt liv typ   

Andra frågor?

 

ninja

5 juli 2011 07:09

du är så stark, kämpat sedan små barnaben (ursäkta skämtet ;))
häslobullarna som gäller nu låter mer än toppen, hejjar på dig här!

http://ingrodd.blogspot.com

kraken

5 juli 2011 20:39

Haha ja så är det =)

 

Karro

5 juli 2011 12:38

Ååh.. Jag blir nästa gråtig när jag tänker på all skit du har fått gå igenom. Och sen blir jag arg på den där läkaren som inte gjorde bättre ifrån sig, och inte kunde svara på dina frågor alla gånger du sökte honom. Men jag hoppas att dom kommer komma på något som gör att du slipper ha ont..

http://karrom.blogg.se

kraken

5 juli 2011 20:40

Ja han den där doktorn har ju inte alltid stått jätte högt på min "tycka om" lista haha

 

Vivi

7 juli 2011 08:34

Jösses, stackare ! Men istället för att skriva hur synd jag tycker om dig skirver jag: bra jobbat! För att inte tappa hoppet, att fortsätta, att kämpa och ändå verka hålla ett humör uppe är verkligen beundransvärt!

http://www.missvivis.se

kraken

7 juli 2011 09:47

Tack Vivi det stärker!

 

Sophie

13 februari 2012 16:05

Gud, låter som du stulit min livshistoria. Bara det att jag inte kommit till operationsdelen än. Men allt annat stämmer in på min till hundra procent,så jag vet vad du gått igenom....

kraken

13 februari 2012 19:36

Oj vad intressant... Eller vad säger man? Menar i alla fall att jag aldrig pratat med eller träffat någon annan med Höftluxation förutom min kusins tvååriga dotter. Hur gammal är du?
//N

 

Ulrika

5 december 2012 09:00

Hittade din blogg av en slump när jag googlade på höftluxation. Jag föddes med detta och har haft ont hela livet men nu är det riktigt hemskt och jag har börjat fundera över vad jag/man kan göra. Är 37 år gammal, född 1975.

kraken

5 december 2012 22:18

Hej Ulrika, vet inte om jag är rätt person att fråga egentligen. Beror ju lite på hur din sjukdomshistoria ser ut, om du har ont och vad för slags problem du har.
Men råder dig att kontakta din läkare, har du ingen, skaffa en! =)
De vet oftast bäst. Be dem ge dig råd och alternativ på vad de kan göra för att hjälpa dig. Men hör gärna av dig om du vill prata mer! Du kan få min mailadress i så fall =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017 Ett år, 12 månader, massa ändelser, stunder och ögonblick. En sammanfattning av året 2017. Januari- Läkarbesök och förberedelser inför att Vinga ska bli gipsad. Februari -Vinga fick sitt gips, fy farao vad jobbigt de var.Mars- jag började jobba ...

Märker att jag inte skriver här så ofta numera livet kommer liksom emellan, men det är väll så det ska vara, att livet ska gå först och det gör det här. Vinga håller på att skolas in på dagis och på tisdag blir hennes första "riktiga" vecka efter ins...

Vingas inskolning fortsätter utan problem, hon triv som fisken i vatten. Denne veckan har Emanuel lämnat henne själv de timmar hon är där och det har gått så bra så. I morgon är det min tur att lämna henne för första gången, får se hur det går, hon b...

I dag har vi varit på inskolning med Vinga på dagis, det gick bra och jag tror hon kommer gilla dagis. Eller förskolan om man ska vara korrekt, men vi säger dagis. I morgon och på onsdag är det jag som ska vara med och torsdag-fredag är det Emanuel s...

Här var det dåligt med uppdateringar, livet har liksom kommit emellan. Men gipset är nu äntligen borta, Vinga är som en annan unge. Glad och pratsam på ett sätt hon inte var med gipset. Känns så bra! Hon ställer sig upp för fullt och går lite utmed m...