Direktlänk till inlägg 19 april 2017
Nu är det mindre än 5 veckor till vi ska tillbaka till Linköping med Vinga. Då ska hon vara färdigbehandlad och gipset ska väck. Eller det är tanken, förhoppningen! Hoppas så att dessa 12veckor ska räcka, men det vet läkarna inte om de gör. Eventuellt behöver hon 6veckor till med gips. Och då blir det hela juni och halva juli, mitt i sommaren, i ett varmt och svettigt gips som täcker halv henne. Hon är varm redan nu, hur ska de då inte bli i sommar!? Samtidigt om det gör att hon slipper operation så kör för de, då väljer jag gipset i alla lägen. Men det gör ändå ont i mig att hon måste genomgå detta, att hon måste ha gips över huvud taget. Jag hade tagit var enda minut om jag kunnat. Är tur att hon är så envis och kör på ändå, kryper runt och härjar på som vanligt. Samtidigt undrar jag hur mycket det hämmar henne? Hon hade helt säkert gått nu om det inte varit för höften och gipset. Hon tar ikapp det sen, de vet jag. Men tankarna kommer där ändå sen skäms jag som ens tänket så. Som ens funderar över de när det viktigaste är att hon blir frisk. Älskade barn, jag hoppas så att vi kan räkna ner nu, att vi snart kan kryssa dagar istället för veckor. Samtidigt vågar jag inte hoppas för mycket, för tänk om det inte räcker, om hon behöver mer behandling.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
8 | 9 |
|||
10 |
11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 | |||
24 |
25 | 26 | 27 |
28 |
29 |
30 | |||
|