Har varit en händelserik vecka här efter midsommar. I måndags fick Emanuel köra in mig till akuten med fruktansvärda magsmärtor, de var gallsten, igen!
Fy farao säger jag bara, jag trodde jag dog. Inte hjälpte medicinerna jag fick heller. Så till slut fick de ge mig morfin-preparat, fanns inget annat att göra. Och på grund av de gick Emanuel hastigt där på kvällen åka till affären och köpa både ersättning och flaska. För medicinen jag fick kan gå över i bröstmjölken och det ville vi ju absolut inte. Jag fick order om att inte amma på 2-3 dagar och att jag skulle komma tillbaka till akuten dagen efter igen.
Åkte hem, fick låna bröstpump så jag kunde tömma brösten, matade Vinga med flaska, sov. Sen tillbaka till akuten.
Gjorde ultraljud och fick ta nya prover. Som tur var visade de inte inflammation i gallan, "bara" vanlig gallsten, annars hade de fått operera mig akut. Nu fick jag åka hem igen och vänta på att få komma till kirurgen och bestämma med en läkare där hur man går vidare. Om de blir att operera bort gallan, eller vad de kan hitta på. Men något måste de göra, för fler anfall vill jag inte ha. Får bli mer strikt kost nu framöver tills jag vet vad som händer.

Men nu har jag alltså fått pumpa ut mjölk (och slänga) och mata Vinga med ersättning. Skit jobbigt att både pumpa och flaskmata, ett extra moment helt i onödan. Speciellt nu då jag som sagt bara får hälla ut mjölken igen och amningen har funkat så bra innan. Har varit orolig för om hon ska kunna/vilja ta bröstet igen nu när hon fått flaskan. Men det visade sig att jag oroat mig i onödan.

Precis nu för en stund sedan fick hon amma lite och det gick så bra så, hon tog bröstet direkt. Höll på att googla söner mig innan haha. Ville ju veta att det var säker att amma, eller om jag var tvungen att vänta tills i morgon. Men vad jag kunde läsa mig till på 1177 och en hel massa andra sidor så ska det gå bra.
Kände att jag inte orkade en natt till med ersättning, pumpa och ledsen bebis på grund av att hon får ont i magen av det plötsliga mat bytet.

Hon har bara bajsat en gång i dag (jo det är sådan här man får läsa i föräldrar blogga, bajs haha) och i vanliga fall är det de tio dubbla typ. Men 5 minuter efter hon ammat så small de till och så kom det, massor av de. Men en nöjd och glad bebis fick jag, hurra!

Vilken härlig midsommarafton vi hade i går! Goda vänner, god mat, gott väder, om än lite varmt, i alla fall för Vinga. Vi var och tittade på dans i hembygdsparken, spelade kubb, åt massa jordgubbar och hade aldeles, aldeles super trevligt! Kunde knappt bli bättre!
Lite mer sömn i natt kanske, Vinga jag hållit mig vaken större delen av natten, men vad gör de, jag kan sova i eftermiddag.

Vinga somnade mitt i kortet när jag försökte ta en fin midsommarbild på henne med pannbandet jag virkat haha. Hon ser ut som en liten smurf, en väldigt söt smurf, men ändå.

I dag är vår Vinga en månad. Tänk vilken lycka att hon kom till oss! Älskade onge.
I dag var vi även på ortopeden för bad och träffa läkaren. Förutom två skavsår på runpan som hon fått på grund av skenan såg allt bra ut. Hon har börjar sparka mycket med benen, så jag och doktorn tror hon fått dem för att det blir friktion mellan benen och skenan. Men de är nu omplåstrade och de ser i alla fall ok ut. Så vi får stå ut i två veckor till. För sen kan vi kasta skenan! Doktorn kände inte någonting i höfterna i dag! Men hon ska ändå ha skenan tiden ut för säkerhets skull. Men de fixar vi, två veckor går fort!

Här om dagen hade jag fotosession med Vinga här hemma. Blev riktigt bra och jag tänker att jag ska använda bilden till inbjudningskort till Vingas barnvälsignelse. Ska bara hitta någon bra sida att beställa ifrån, där jag kan lägga till text på kortet, eller kortets baksida. Någon som har bra tips på sida, så säg till!

För några dagar sedan började en viss abstinens krypa i min kropp. Abstinens efter tält, eld, lägerbål och scoutläger! Är första gången sedan 2007 som jag inte är på läger, och jag saknar det! Har ju inte blivit så mycket scout för mig nu i slutet av graviditeten. Och jag saknar mina scouter.
Men då det drog ihop sig för läger nu denna helgen så tänkte jag passa på att åka dit och hälsa på.
Vinga är ju ändå tre veckor, så tyckte det var dags för henne haha.
Jag och Emanuel åkte ut till Anneberg utanför Bor vid lunch har har varit där ett par timmar nu och stillat mitt behov av lägereldar, mygg, grillning och scoutsång. Så roligt då de var många jag kände från lite olika kårer. Nu klarar jag mig nog med lägerliv till nästa år!

I dag var vi åter på ortopeden för att bada och träff med läkaren. Emanuel jobbade, så mormor följde med, så mysigt att hon hade möjlighet att kunna göra de.
Allt ser bra ut, väldigt bra till och med. Vänster höft är helt bra (!) och på höger märkte läkaren ytterst lite. Han sa att allt går åt rätt håll och läker/växer som det ska. Så om tre veckor kan vi kasta skenan! Jag är så glad att jag grät en skvätt när jag kom hem!
Ny skena fick hon med, i en större storlek då hon växt massor. Nästan 500g sedan förra veckan, längden vet vi ju inte, då vi inte kan mäta henne pga skenan och att vi inte ska sträcka ut benen förens behandlingen är över.
Sköterskan frågade om jag ville ha med skenan hem, som ett minne typ. Jag tackade och bockade men bad dem slänga skiten istället haha. Den vill jag inte hamed hem.
Kanske att jag ändrar mig tills nya skenan ska helt av om tre veckor.
Tänker att det kan vara kul för henne att ha, att titta på och förstå vad hon gick igenom som liten. Jag har ju mycket av mina grejer sparade. Men just i dag gick det inte, kunde bata inte ta med den, de fick slänga skenan där på plats istället.

I helgen har vi umgåtts med vänner och mest tagit det lugnt. I lördags var Krille och Jessica här med Nova, så roligt att se hur stor Nova blivit, speciellt i jämförelse med vår lilla Vinga haha. Svårt att tänka att om ett år kommer Vinga vara så stor!

Sen i söndags var Rebecka här med Vidar och hälsade på, kul att hinna ses när hon är hemma från Västervik. Vi har känt varandra sedan dagis och det är så roligt att vi fortfarande kan ha kontakt och ännu roligare att vi nu fått barn nästan samtidigt, även om det är första för mig och andra för henne. Men att kunna dela graviditet och föräldraskapets alla tankar med någon man känt så länge känns väldigt gött. 

I dag har jag umgåtts en stund med nya grannen som vi lärt känna i och med att de fått barn samtidigt som vi. Kul att ha någon på samma gata med barn i samma ålder som Vinga. 

I dag testade jag och Vinga hennes bärsjal, ja eller hennes och hennes, vi har fått låna den av Karoliina. Men nu när vi lånar den är den hennes. Hon verkade gilla den. Och enligt ortopedläkaren ska det till och med vara bra att sitta i bärsjal när man är född med höftluxation. Då kommer ju barnet automatiskt i grod-positionen som skenan annars ska se till att de sitter i. 

Har läst mig till att det i länder där man bär sina barn mycket i bärsjal sällan förekommer höftluxationer, just för att om barnen föds med detta så läker de ut v sig själv i och med att de sitter mycket i grod-position i sjalen.

Vinga sitter ju redan i skena, men hon verkade ändå gilla sjalen, att komma nära och jag tyckte det var galet smidigt att ha händerna fria och kunna dona som jag vill medan jag samtidigt kunde ge massa närhet till henne.