Var i Jönköping i går, gick lite på Ikea och A6. Och Emanuel var inne i någon sport butik och handlade inför cykel Vasan nästa helg som han ska cykla.
Jag fyndade en jätte fin mossgrön klänning med båt-riggning (heter de så?) för en 50-lapp.
Det är en figurnära klänning och jag tycker egentligen jag är för tjock för att kunna ha den. Ska man ha tajta kläder måste man ju vara smal, eller hur!
Men så stod jag där med klänningen i handen och tänkte, vem sjutton ska få bestämma de, att jag är för tjock. Att tajta kläder bara är för smala?
Ja eller du få ha tajta kläder om du är tjock också, men då ska det tjocka sitta på rätt ställe, alltså över höfter, rumpa och byst. Inte på magen!

Men bestämmer jag kanske inte själv vad jag tycker är fint och inte? Måste jag gå efter samhällets ideal och klä mig i bylsiga tröjor så magen inte syns, eller i klänningar som går ut under bysten, så bullen på magen ska gömmas? Eller hela tiden gå och håll in magen så den inte syns så mycket.
Är jag 30år gammal och fortfarande slav under normen att tjock inte är ok och är det de idealet jag vill föra vidare till min dotter?
Att alla faktiskt inte är lika mycket värda, att är du inte smal och följer idealen är så ska du veta att du är lite sämre än alla andra.
Nej, nu ska jag jobba upp mitt mod så jag kan ha den där klänningen. Skita i vad alla andra tycker och säger och visa att man får se ut hur man vill och det är ok ändå. Att man är fin i allt, för alla kroppar är fina.

 

Annie

5 augusti 2016 15:53

Låter bra tycker jag :)

Hoppas du snart känner dig trygg i att använda den ;)

Kram

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

kraken

6 augusti 2016 09:20

Tack ?

 

Hannabananna

7 augusti 2016 14:17

Känner igen det där känner mej också styrd av idealen många gånger, ja eller typ alltid. Vågar inte ha på mej det jag vill för rädsla av vad andra ska tycka om mej istället för att ha på mej det ja trivs i så saifar jag och ha på mej de jag vet alla andra har typ.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017 Ett år, 12 månader, massa ändelser, stunder och ögonblick. En sammanfattning av året 2017. Januari- Läkarbesök och förberedelser inför att Vinga ska bli gipsad. Februari -Vinga fick sitt gips, fy farao vad jobbigt de var.Mars- jag började jobba ...

Märker att jag inte skriver här så ofta numera livet kommer liksom emellan, men det är väll så det ska vara, att livet ska gå först och det gör det här. Vinga håller på att skolas in på dagis och på tisdag blir hennes första "riktiga" vecka efter ins...

Vingas inskolning fortsätter utan problem, hon triv som fisken i vatten. Denne veckan har Emanuel lämnat henne själv de timmar hon är där och det har gått så bra så. I morgon är det min tur att lämna henne för första gången, får se hur det går, hon b...

I dag har vi varit på inskolning med Vinga på dagis, det gick bra och jag tror hon kommer gilla dagis. Eller förskolan om man ska vara korrekt, men vi säger dagis. I morgon och på onsdag är det jag som ska vara med och torsdag-fredag är det Emanuel s...

Här var det dåligt med uppdateringar, livet har liksom kommit emellan. Men gipset är nu äntligen borta, Vinga är som en annan unge. Glad och pratsam på ett sätt hon inte var med gipset. Känns så bra! Hon ställer sig upp för fullt och går lite utmed m...