ibland undrar jag hur det kom sig att livet blev en tävling. En tävling om att vinna, men vinna vad?

Vi vill att allt i livet ska vara lätt, fint, snyggt, (och gärna dyrt) och bra som möjligt. Vi jobbar ständigt efter toppen.

Vi nöjer oss inte längre med att bara vara bra, den bästa jag kan vara. Utan vi måste vara bäst och framför allt bättre än alla andra. Och vi kämpar ständigt efter att fylla våra liv med så mycket saker, erfarenheter och häftiga upplevelser som möjligt.

Pengar och status är så viktigt i vårt samhälle att vi ibland gömmer bort allt annat. Glömmer bort det som är viktigt. Vi glömmer bort att ta hand om varandra och vi glömmer bort Gud.

Mycket för att vi har det så bra att vi inte tycker vi behöver Gud. Gud är någon vi vänder oss till när allt annat skitit sig, eller när vi behöver hjälp. För hur många har i ärlighetens namn inte vänt sig till Gud i en nödstitauation. Man säger att man Inte tror på Gud, att man är ateist. Men sedan när det skiter sig så vänder man sig till Gud med något i stil med "snälla gud om du finns, hjälp mig nu"

Ibland ber vi mycket och innerligt om något, kanske att någon som är sjuk blir frisk, eller att en jobbig situation ska lösa sig. Sedan när Gud ger oss det vi bett om så glömmer vi bort att tacka Gud och tar på oss äran själv, tackar läkarna för miraklet eller bara lever vidare utan att se vad Gud faktiskt gör i våra liv.

Vi ifrågasätter allt och när vi inte kan få ett helt klart besked, eller ett svar som är bevisat av forskare så väljer vi att tro att det är lögn. 

Men jag tror inte Gud är en lögn, jag tro han finns på riktigt. För han har gjort skillnad i mitt liv. 

Och jag tror på gott och ont, jag tror på att människan är skapad med en egen fri vilja, därför finns ondska, jag tror att Gud har en plan för både ditt och mitt liv. 

Jag vet däremot inte varför vissa saker händer, varför Gud inte alltid svarar som vi vill på bön, eller hur Gud kan vara tre i ett (treenigheten) Men jag tror på det ändå, även om jag inte alltid förstår det så tror jag.

Jag vill uppmuntra er att våga ta in Gud i er vardag, att våga be till Gud och att våga lyssna på vad han svarar. 

Fundera på vad du har för förväntan på ditt liv men också vad du har för förväntan på ditt liv med Gud. Vågar du säga till Gud att ”ok Gud, nu vill jag tro på dig och jag vill att du gör skillnad i Mitt liv”

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

2017 Ett år, 12 månader, massa ändelser, stunder och ögonblick. En sammanfattning av året 2017. Januari- Läkarbesök och förberedelser inför att Vinga ska bli gipsad. Februari -Vinga fick sitt gips, fy farao vad jobbigt de var.Mars- jag började jobba ...

Märker att jag inte skriver här så ofta numera livet kommer liksom emellan, men det är väll så det ska vara, att livet ska gå först och det gör det här. Vinga håller på att skolas in på dagis och på tisdag blir hennes första "riktiga" vecka efter ins...

Vingas inskolning fortsätter utan problem, hon triv som fisken i vatten. Denne veckan har Emanuel lämnat henne själv de timmar hon är där och det har gått så bra så. I morgon är det min tur att lämna henne för första gången, får se hur det går, hon b...

I dag har vi varit på inskolning med Vinga på dagis, det gick bra och jag tror hon kommer gilla dagis. Eller förskolan om man ska vara korrekt, men vi säger dagis. I morgon och på onsdag är det jag som ska vara med och torsdag-fredag är det Emanuel s...

Här var det dåligt med uppdateringar, livet har liksom kommit emellan. Men gipset är nu äntligen borta, Vinga är som en annan unge. Glad och pratsam på ett sätt hon inte var med gipset. Känns så bra! Hon ställer sig upp för fullt och går lite utmed m...