Fortfarande inte hört något från Linköping, Vinga har nu gått två veckor över tiden med gipset. Sjukt besviken på läkarna måste jag säga, vi har ringt och stött på, men ingen tid finns ens planerad än. 

Vinga ställer sig upp så fort hon kommer åt och i dag har hon kommit på hur hon ska gå. Jag dammsugade under en soffa och märkte inte vad hon gjorde, hon hade då ställt sig upp och "gick" hon efter dammsugaren, hade den som en typ gåvagn sköt den framför sig och tog sig sakta men säkert framåt med gips och allt. Gallskrek och blev så ledsen när jag la ner henne igen. Försöker underhålla henne så mycket jag kan, men i dag är orken och idéerna slut. Hade hon inte haft gipset hade det inte varit något problem, då hade hon kunnat utforska världen, stå och lära sig gå hur mycket hon ville. Men när hon inte får stå (eller gå) så måste vi underhålla henne mycket mer, leka med henne, hålla efter henne så hon inte ställer dig upp, lägga ner henne om och om och om igen när hon ändå ställer sig upp mot allt hon kommer åt. Är så trött på detta nu, vill ha en gipsfri, frisk unge nu!

Ååå är så trött på Vingas gips nu, snälla, snälla, snälla låt henne vara frisk så hon kan slippa det vid nästa läkarbesök! Hon vill bara upp och stå hela tiden, kravlar upp i stå ställning vart hon kommer åt, försöker till och med förflytta sig stående, med hjälp av att vrida fötterna. Blir arg, frustrerad och ledsen när man lägger ner henne på mage igen. 

I dag hade hon ställt sig vid soffbordet (igen) jag lät henne stå kvar en stund, hon var så satans lycklig och stod där och försökte gå i sidled typ. När jag sedan la ner henne blev hon så arg och ledsen, slog och liksom klöste på mig och grät. Gjorde så ont i mig....

Vi gick ut till lekstugan sen, för att om inte annat jag skulle få något annat att tänka på en stund. Hon röjde glatt en stund men sen tog det inte så lång tid innan hon försökte ställa sig upp mot diverse saker och lyckades även (så klart, envisa ugnge) I eftermiddag blev det även ett "bad" i vasken. Tänk snart kan hon förhippningsvis bada på riktigt i badkaret istället, hon älskar ju vatten och vill verkligen ner i vattnet hela hon.

Känns så jobbigt att det kan vara både så nära och så långt borta tills hon blir av med gipset, de kan bli nästa vecka, de kan bli om 12 veckor. Jag vet inte hur jag ska stå ut med ovissheten, med att se henne så frustrerad och med att veta att det kan bli mer gips behandling som fortsätter hindra/hämma henne. 

I dag fick jag tag på barnortopeden i Linköping. De ska boka in en  ny tid för Vinga så de kan kolla hennes höfter, så ska de ringa sen. Hon jag pratade med sa att de hoppas att de kan boka in en tid i slutet av vecka eller nästa vecka. Jag hoppas det går snabbt, på torsdag har hon haft gips i 14 veckor, två veckor längre än den planerade behandlingstiden. Så jag hoppas att det har haft en positiv inverkan på höfterna och att hon slipper mer gips nu. 

I övrigt i dag har familjen Pettersson varit här, vi har umgåtts, planerat midsommarfirande och Vinga och Juni har busat hela eftermiddagen. Nu sover Vinga sedan halv sju ungefär och jag ligger utslagen i soffan. Var uppe på Forshedabadet och simmade en kilometer innan i kväll, skönt! Hoppas jag slipper ha ont i morgon bara.

Vi skulle ju egentligen varit i Linköping i dag, så det känns som att veckan fått en extra dag nu när vi var hemma. Familjen Petersson har varit här och grillat och umgåtts och sen har jag förberett inför morgondagens kalas.
Jag har hängt upp lite pynt, blåst upp ballonger, handlat och marinerat kyckling. Emanuel har klippt gräs, målat plank och fixar ute. Känns skönt att inte behöva göra allt i morgon som vi hade planerat först, i och med att vi inte varit hemma från Linköping förens sent i eftermiddag. Nu har jag haft god tid på mig att dona hemma i dag och vi kan ta det lite lugnt i morgon istället innan gästerna kommer. Känns gott!

Vinga i trädgården tidigare i dag.

Vi skulle åkt till Linköping i eftermiddag, för att Vinga skulle sövts och fått sina höfter kontrollerade. Men på grund av hosta och massa snor fick vi ställa in. De kan inte söva henne om hon är förkyld, och åka 22 mil upp till Linköping för att bli hemskickade igen, de hade jag absolut ingen lust med. Så var bättre att ringa upp och förklara att hon är förkyld, så vi kan boka om istället. Sköterskan jag pratade med höll med. Narkosläkarna är noga med att när de söver barn så ska de (helst) inte vara sjuka, snoriga eller förkylda, risken är så mycket större då. Och på de jag berättade om Vingas förkylning så sa hon till oss att stanna hemma.
Frågan är ju bara när vi kan tänkas få en ny tid? Om de kan bli nästa vecka kanske. Hon behöver ju oavsett få gipset bytt snart (eller helst helt bort med de) för hon växer ju så det knakar. Så sådär hemskt länge kan de ju inte vänta.

Jag har även varit hos tandläkare. I dag på kontroll, de lagade min avbitna framtand och gav mig tummen upp i övrigt, trots en lagning som var lite sönder och ska göras om. Men de var inget jag kunnat påverka. Hur skönt känns inte de att höra för en med i allmänt rätt dåliga tänder. Hurra för de denna i övrigt trista tisdag pga uteblivet sjukhusbesök för Vinga.

Helgen lider mot sitt slut och jag och Emanuel sitter framför tvn och slökollar lite på hockeyn. Har varit på middag hos pappa i dag. Var mysigt, inte lika varmt i dag heller, så det var skönare för Vinga. I går var det nästan olidligt 28 grader ute och en unge som bara var en svett pöl. Hon och jag var var inne till tre på eftermiddagen innan det började svalna av och vi kunde gå ut. Var inte alls kul. Emanuel donade ute och städade av trädäcket på baksidan och fixade lite i trädgården medan hon och jag hade picknick på en filt i hallen. Men hon var så glad sen när vi kunde lägga oss i skuggan på framsidan istället och hon fick krypa i gräset och bara vara ute. 

I fredags var vi ju i Gnosjö och firade farmor på eftermiddagen, Vinga var så varm så varm, men hemsk söt i min gamla solhatt haha. 

På tisdag eftermiddag åker vi till Linköping och på onsdag ska hon sövas och kontraströntgas och vi får reda på om hon slipper gipset eller inte. Håller alla tummar och tår jag har att hon gör de!

Vi har haft ett par härligt varma dagar, gött med sol och värme, men jobbigt för Vinga. Hon blir snabbt överhettad i sitt gips och vi har spenderat rätt mycket tid inne, trots det fina vädret. Men det är så det får vara, vi har varit inne på förmiddagen och över lunch när det varit som varmast och gått ut på eftermiddagen när det börjat svalna av. 

Så blir det mer gips nu i nästa vecka när vi ska till Linköping så kommer vi får en seg sommar om det bli fint väder. Inte direkt så att man ser fram emot att vara inne när det är sol och varmt ute. Men det finns inte riktigt något alternativ.

Snart ska Emanuel hämta mig på jobbet och vi ska till Gnosjö och fira farmor som fyller år i dag. Vet att de varit inne hela förmiddagen för att det var för varmt ute, vi hoppas att Vinga orkar med kvällen i värmen. Får göra som i går och lägga henne i skuggan i gräset, de svalkade lite i alla fall.

Vinga har börjat vilja äta själv mer och mer, kladdigt blir det, men hon är nöjd. 

Äntligen har vi fått en tid till Linköping med, blir veckan hon fyller år. Jag vill så innerligt att hon ska slippa gipset, men vågar inte hoppas, vågar inte riktigt tänka tanken fullt ut. För jag vet att chansen att hon faktiskt slipper är så försvinnande liten. Och jag kommer bli så otroligt besviken när vi kommer hem med unge i ännu ett gipspaket. Det enda jag vågar hoppas på är att hon kanske kan få en skena istället för gips, som vi kan ta av, så hon kan bada, ha kläder på sig och slippa svettas ihjäl när det är över 12 grader ute typ.