I går var det internationella kvinnodagen. fick höra både "varför finns det ingen mans dag" och grattis. Jo men sluta det finns visst en mansdag, lär dig googla. Och vadå grattis? Grattis till lägre löner, grattis till förtryck, grattis till att inte våga gå hem själv på kvällen av rädsla för våldsbrott och våldtäkt, grattis till våld i nära relationer, grattis till att ständigt bli sexualiseras, grattis till att kanske behöva föda i bilen, till obehandlade förlossningsskador och grattis till att alltid ses som de lägre och sämre könet. Jo men tack!

Kan ses som synskt och gnälligt, men det är så det ser ut i vårt Sverige i dag. Självklart finns det de kvinnor i andra länder som har det mycket sämre. Och jo vist jag föder hellre barn i en korridor på ett underbemannat sjukhus än i ett tält i ett flyktingläger. Jag blir herde kallad hora i Sverige för att jag har en urringad tröja än stenad i Iran. Men det är inte direkt någon tröst att andra har det värre när jag som kvinna alltid är andra klassens medborgare medan män här blir friade från våldtäkt på löpande band för att de inte vet vad ett nej betyder.