Jag har en dålig dag, är på piss dåligt hömör. Vet inte ens varför, allt känns bara dåligt. 

Önskar att mina vänner fanns närmare, att de kunde komma hit och ge mig en kram och få mig på bättre humör. 

Men det händer sällan, mycket sällan. Bor ju i världen ände känns det som.

Hit kommer ingen, inte ens jag själv. Är aldrig hemma. Är jämt ute och fär och flänger, åker fram och tillbaka för att hinna träffa så många som möjligt.

För att hålla kontakten och för att få träffa mina vänner och må bra. 

När jag väl är hemma trivs jag ofta ganska bra med att bara få vara själv, men dagar som denna önskar jag att människor fanns närmare.

Har världens finaste lägenhet som jag trivs super bra i, men vad hjälper de när den ligger på fel ställe. När ingen någonsin tar sig tid för att komma hit.

Vill inte klaga på någon men ibland önskar jag att människor kunde läsa mina tankar och bara komma till mig. Liksom veta att jag behövde dem här, utan att jag skulle behöva sätta mig i bilen och ta mig till dem.

" Låt dem inse att det är ditt verk, att det är du, Herre, som handlar.Må du välsigna när de förbannar, må din motståndare stå med skammen dina tjänare gläds. "